FIRE verkar mest vara ett fenomen bland anställda. Jag känner flera personer som har mycket mer pengar än de behöver och ingen, läs ingen, har dragit sig tillbaka till en strand med en paraplydrink i handen. De är (eller var) företagare som fortfarande drivs av projekt och problem att lösa. Pengar är en bieffekt och ett kvitto på hur det går.
Kanske är FIRE inte en ekonomisk fråga i första hand utan mer ett sätt att bryta en vardag som man känner sig fastlåst i. Således snarare ett personligt än ekonomiskt problem. Det kan vara en hägring som uppenbarar sig när man når målet och den nya vardagen också börjar bli monoton och oinspirerande.
Sen finns det såklart alltid undantag.
Välkommen till filosofiska rummet, en fredagskväll.
FIRE är toppen!
Ett av mina bättre beslut i livet helt klart :)
Bra lön, hög stress och lite tid förut. Nu glider jag framåt med ungefär samma levnadsstandard och total frihet. Den enda ekonomiska skillnaden är att jag inte längre skyfflar in onödiga pengar i ladorna.
Vilken intressant tråd! Jag funderade i helgen på att skriva en fråga i ämnet och så dök denna upp, måste betyda något:)!
I kort jobbar jag som egen konsult ca 25-50% beroende på jobb och resten av min tid lägger jag på aktieanalys eller hemmaprojekt. Oklar om det är FIRE men lite åt det hållet...
Men till det filosofiska rummet.:)
1: Det hade varit trevligt att ha lite "kollegor" som också var i samma situation. Att prata om "jobb" dvs aktiecase i verkligheten och inte bara via olika forum skulle nog vara utvecklande. Även det socialt utbytet man har under en jobbdag/ på kafferasten med kollegor etc på en arbetsplats är ju viktigt. Det är svårt att få till detta utan ett fast jobb tycker jag. Några tips på hur ni gör? (och då inte från er som bor i Stockholm där det verkar vara värsta FIRE-gemenskapen:))
2: Hur gör ni med SGI och andra skyddsnät vi har i Sverige? Min bank vill gärna berätta om sina lösningar så jag lyssnade och funderade lite på allt från sjukförsäkring och pensionsinbetalningar mm. Tanken med FIRE är ju att man inte behöver det, men har man +20år till normal pension kan ju ganska mycket förändras... Hur resonerar ni andra som inte får detta via vanlig lön? Vill det sig riktigt illa räcker ju inte några miljoner så länge.
3: Som sista punkt och närmst koppling till initiala frågan:
Inför att jag slutade mitt "vanliga jobb för 2 år sedan jag var väldigt motiverad att ägna mig åt aktieanalyser på min fritid. Nu när jag har mer ledig tid blir det mindre focus och ibland nästa lite svårt att ta tag i det... Så personligen ställer ökad frihet större krav på drivkraft att göra något av tiden. Det problemet har man inte som anställd, då finns det alltid någon som jagar dig...och när du väl är ledig så är listan lång. Någon som känner igen det eller har ni alla ett naturligt driv att skapa?
Jag är enig i att det fort blir lite mindre effektivt när jag är hemma en fredag. Jag tror det är bra att ha planlagt morgondagen i stora drag dagen innan. Äta frukost, läsa nyheter, följa börsöppningen, träna, jobba på något projekt etc. Då känns det som att det är fullt upp hela dagen. Men ibland är det ju just att bara vara ledig och inte göra så mycket som är skönt också. Själv är jag också engagerad i barnens idrott, det tar ganska mycket tid.
Jag bor i Norge och där är skattereglerna lite annorlunda. Jag har lagt större delen av investeringarna i ett bolag. Det bolaget har startat ett dotterbolag som jag konsultar genom och tar ut lön från. När jag slutar med konsultandet är planen att ta ut lite lön genom investeringsbolaget. Det blir inte mycket skatt om man inte tar ut så mycket lön och jag sparar upp till pension. Men jag har väl bar ca 15 år kvar till vanlig pension.
Jag har börjat med lediga fredagar och jobbar 80% - att bara följa börsen skulle vara för tråkigt....
Det här är en intressant fråga. Jag sade upp mig från jobbet i fjol, efter att ha jobbat 80% några år, och tänkte leva på börsen. Men det slutade med att jag har fortsatt som konsult på gamla jobbet. Det blev för lukrativt för att inte göra när jag fick möjligheten. Nu jobbar jag 60 % och tjänar väl motsvarande 100 %.
Jag tycker att mitt jobb är helt OK, med väldigt mycket frihet. Jag har svårt att tänka mig ett så mycket bättre jobb. Däremot har jag ju en massa egna projekt som jag hellre håller på med. Det är inte en enda dag jag har känt att jag hellre skulle vara på jobbet än att göra något annat. Jag vet inte hur det blir om jag inte jobbar alls, men med 60 % jobb känns det i alla fall som om jag hellre jobbar mindre än mer.
Jag har levt Fire liv sedan 2021. Tack vare börsen som befriade mig från lönearbete. Bättre att pengarna jobbar för dig än tvärtom.
Jag älskar det, men jag tror inte att det är för alla.
F och I är konstant men ibland tar jag lite uppdrag så jag kommer upp i 28000 kr/år. Att jobba skattefritt är mumma.
Och nä jag kommer aldrig att jobba 40/veckan igen, som är standard för så många. Att tänka på det när man har det lite småtråkigt ibland gör susen. Och att titta ut på människor som går till jobbet en tidig måndagsmorgon (ingen ser glad ut) för att sedan gå tillbaka till sängen och snozza om. Ahh..
Kör också någon slags ofrivillig fire-liv men kan bara glädja mig åt att slippa börja skolan där i slutet av Aug. Fast nu går jag om gymnasiet nästan, haha. Problemet är att folk tittar snett på dig? Du bidrar inte till samhället anser nog många även ifall du är självförsörjande, kan hålla med om det faktiskt men egoismen väger tyngre i mitt fall.
Vi lever i ett fritt sekulärt land. Allt är tillåtet så länge som du inte utnyttjar systemet på ett otillbörligt sätt.
Den som gnäller på andras val är kanske bara missnöjd med att inte ha kraft nog att förändra sin egen situation.
Stämmer på pricken, men alla har åsikter om alla bara det du slipper höra vad alla säger om dig och mig. Ifall du inte vinnlagt dig om att vara en solitär men då får du stå ut med att anses udda, själv försöker jag smälta in. Vanligaste direkta frågan: Vad gör du hela dagarna?
Jag tycker diskussionen blir konstig ofta. Det är väl klart att medelsvensson inte trivs med sitt jobb egentligen. Kanske med det sociala o tryggheten men samhället skulle väl aldrig funka om alla jobbade med det de tycker om.
Fire har ändå nåt ur ett miljöperspektiv och hets/stress problem.
”Samhället skulle väl aldrig fungera….
Är det så illa? Finns såklart mindre roliga arbetsuppgifter som alla måste göra ändå men att inte gilla något då förstår jag lockelsen i Fire men ändå bättre byta jobb.
Mitt bästa jobb var i en Garderob. 100% hjärndött men kompenserades mer än väl av fantastiska arbetskamrater. Sluta pga usel lön.
Många väljer högskuldsättning och därmed rädda att förlora arbetet, vem vågar säga vad man tycker där???
Det börjar nog som i grunden ett ekonomiskt problem (oförmågan att ha friheten att avstå ett tråkigt lönearbete) men vad som händer på vägen är nog något annat. Kan vara nya jobbmöjligheter, en bra chef etc etc.
En sak på fireteamat som återkommer är hur ofta många ser ner på den livstilen. Tänk att leva si eller så och du missar så mkt, och gör man det? Jag vet inte men en tråkig men dyr lunch ute på stan eller en överprisad kopp kaffe, är det såna saker som ses som livskvalite?
FI kan vara ett medel för att inte tvingas avverka ytterligare en ointressant dag.
Du måste logga in eller registrera dig för att svara på tråden.