Vart är Sverige på väg?

Alla på vänsterkanten säger att islamisterna inte är riktiga muslimer och att de bara är en liten minoritet, men när ska vi få höra ett avståndstagande ifrån en muslim? Jag har aldrig hört det än.

"ETT RÅD I ALL VÄLMENING Jag har sökt brett men hittar inga specifika uttalanden från svenska muslimska organisationer eller företrädare om just Berlinattacken.

Det skiljer sig tydligt från Tyskland, där både Zentralrat der Muslime och Islamrat gick ut samma dag/dagen efter med namngivna fördömanden.

Vare sig Muslimska brödraskapets svenska nätverksorganisationer FIFS, IFS eller SFM har uttryckt några tankar om det hat som finns bland tillräckligt många muslimer för att det ska vara ett samhällsproblem.

Den antipati, och de sympatier, som den tyske terroristen känner finns bland för många svenska muslimer.

Mordbrandsattentatet mot Lars Vilks var ett tydligt exempel på hur stämningarna var i Landskrona Moské för att ta ett exempel.

Sverige visar dessutom upp en överrepresentation av muslimer med sympatier för al Qaida och IS. Där Stockholms Moské utgör ett minst lika radikaliserande och rekryterande kluster som moskéerna i Vivalla och Bellevue är det. Det går att hävda på objektiva rekvisit.

Frågan är om Berlin lärt oss något. Om historien om Lars Vilks gjort det. Om Charlie Hebdo, Jyllandsposten, Samuel Paty säger oss något. Islamisters försvarare brukar säga att "vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt". Visst är det önskvärt.

Men. Vi har nu nått en punkt där vi inte kan kompromissa längre. D.v.s I pledge to differ. 2016 hade jag möjligheten att träffa Hezbollahs ledning i Beirut. I mötet lutade sig den dåvarande kommunikationschefen (idag neutraliserad) fram mot mig och sade följande: - "Ni I väst älskar Coca Cola. Vi älskar döden. Det är därför vi kommer vinna". Dessa extrema kan inte, och har inget intresse av, att hålla två tankar i huvudet. De är besjälade av en tanke: Hatet mot oss. All den frihet vi älskar och representerar.

Jag är less nu. Riktigt less på flatheten som visas. De här krypen, ja - de är kryp, har inget intresse av "två tankar i huvudet samtidigt". Då är det repatriering som återstår. De får ett bättre liv där. Och vi får ett bättre, och säkrare, samhälle.

Läs vad jag skrev under samma resa. Efter samtalet med den tidigare libanesiske inrikesministern. Den lille mannen bakom hans stora skrivbord. Lyd hans råd."