Mellan hopp, oro och det som redan börjat slå igenom

Mars blev en tydlig brytpunkt i marknaden och april har i mångt och mycket bekräftat den förändringen snarare än förändrat riktningen.

Om februari till stor del handlade om räntor och förväntningar på sänkningar så har fokus nu tydligt flyttats. Det som i stället styr marknaden är geopolitiken, oljepriset och frågan om inflationen faktiskt är på väg ned – eller om den riskerar att bita sig fast igen.

Det här skiftet är viktigt att förstå, för det förklarar mycket av det vi sett de senaste veckorna.

Sambandet är i grunden ganska enkelt. Oro i Mellanöstern driver upp oljepriset. Ett högre oljepris riskerar att hålla inflationen uppe. Om inflationen inte faller som väntat blir centralbankerna mer försiktiga med räntesänkningar. Och när räntesänkningarna skjuts fram, då förändras också värderingen av aktier, särskilt de som är beroende av framtida tillväxt.

Det är i den miljön vi befinner oss nu.

En marknad som inte är svag – men selektiv

Det är lätt att få känslan av att marknaden är svag, men det är egentligen inte hela bilden. Det vi ser är snarare en marknad som är smal.

Det som har gått starkast är Tech, Kina, delar av Asien samt teman kopplade till ren energi och elektrifiering. Det finns en logik i det. Tech drivs fortsatt av AI, starka vinster och tydlig efterfrågan. Kina och delar av Asien gynnas av att de varit nedtryckta länge, att värderingarna är lägre och att kapital söker alternativ utanför USA. Ren energi och elektrifiering får stöd av ett högre oljepris och en mer osäker energibild.

Samtidigt har Sverige, Europa och bredare tillväxtmarknader inte riktigt hängt med.

Det här är inget ovanligt i sig. Marknader rör sig ofta i faser där kapitalet först söker sig till de tydligaste vinnarna. Därefter, om förutsättningarna förbättras än mer, breddas uppgången. Det är i det skiftet – från smalt till brett – som många av de mer cykliska delarna av marknaden ska kunna gå.

Min bild är dock att vi ännu inte är där.

Två krafter samtidigt

Det som gör läget mer komplext är att vi just nu har två krafter som verkar samtidigt.

Å ena sidan finns hoppet om att situationen i Mellanöstern ska stabiliseras. Varje signal om vapenvila, förhandling eller avspänning räcker för att börsen ska studsa. Det visar att marknaden vill upp, om den får en anledning.

Å andra sidan börjar de negativa effekterna av det som redan hänt faktiskt synas.

Oljepriset har stigit och ligger kvar på nivåer som påverkar både hushåll och företag. Transportkostnader ökar, marginaler pressas och i vissa delar av världen ser vi redan mer konkreta konsekvenser. I vissa länder har man infört begränsningar i bränsleanvändning, energibesparande åtgärder och olika typer av ransonering.

Även där sådana åtgärder inte införs märks effekten genom högre priser och svagare köpkraft.

Det här är en viktig skillnad.

Det handlar inte längre bara om vad som kan hända, utan om vad som redan håller på att hända.

Det skapar ett mer utmanande läge för marknaden. För då riskerar vi en kombination av lägre tillväxt, samtidigt som inflationen inte faller tillräckligt snabbt för att ge centralbankerna utrymme att sänka räntan. Det är ett av de svåraste scenarierna (stagflation) för aktiemarknaden, eftersom den då inte får någon tydlig medvind från vare sig tillväxt eller penningpolitik.

Mellanöstern – inte fred, men kanske mindre dåligt

När det gäller själva konflikten är min bild att marknaden i första hand försöker prisa in sannolikheten för nedtrappning, snarare än fred.

Israel och Libanon har förlängt vapenvilan i tre veckor, vilket i grunden är positivt. Samtidigt ser vi återkommande attacker och brott mot vapenvilan, inte minst eftersom Hizbollah inte nödvändigtvis har samma mål som Libanons regering. Det illustrerar väl hur skört läget är.

Samma sak gäller i relationen mellan USA och Iran. Det finns tydliga incitament för alla parter att undvika en bredare eskalation. USA vill inte ha ett oljepris som pressar inflationen och konsumenten. Iran har en ekonomi som redan är hårt pressad av sanktioner. Samtidigt finns det inrikespolitiska och strategiska skäl som gör att ingen sida vill framstå som svag.

Det här gör att vi sannolikt inte får en snabb lösning, utan snarare ett utdraget mellanläge. Vapenvilor kan förlängas, förhandlingar kan fortsätta, men risken för incidenter och tillfälliga upptrappningar finns kvar.

Det är också viktigt att förstå att en paus inte nödvändigtvis betyder att konflikten är över. Den kan lika gärna vara taktisk, ett sätt att köpa tid för att omgruppera, förstärka resurser eller förbereda nästa steg.

Tillväxtmarknader, dollarn och varför Sverige och Europa släpar efter

En annan faktor som påverkar bilden är dollarn. När osäkerheten ökar tenderar dollarn att stärkas, vilket i sin tur pressar många tillväxtmarknader. Det gör att man behöver skilja på Kina och bredare EM. Kina och andra länder i Asien, kan gå på sin egen cykel, med stöd av stimulanser och låga värderingar, medan bredare tillväxtmarknader ofta behöver ett lugnare globalt klimat för att utvecklas starkt.

Samma logik gäller för Sverige. Den svenska börsen är i stor utsträckning cyklisk, med stor exponering mot industri, verkstad och banker. Det är segment som sällan går först i en osäker marknad, utan som i stället tenderar att gå bättre när riskaptiten breddas och investerare börjar tro att det värsta ligger bakom oss.

Det är därför jag inte ser Sveriges och Europas relativa svaghet som ett tecken på att caset är fel, utan snarare som en indikation på att vi ännu inte nått nästa fas i marknaden. Just nu ligger jag positionerad i både de som går bra just nu och i det som släpar. Frågan är här om man vill köra momentumstrategin, välja Tech – Asien – ren energi, som går bäst just nu eller även ligga positionerad på lite längre sikt med emerging markets som bör ta sig om läget blir ljusare. Jag står i valet och kvalet just nu men har inte bestämt mig.

Tre scenarier – och ett fjärde lager

Om man förenklar bilden ser jag tre huvudsakliga scenarier framåt.

Det första är att läget gradvis stabiliseras. Oljan slutar stiga, inflationsoron minskar och räntorna stabiliseras. I det scenariot finns goda förutsättningar för att uppgången breddas till Sverige, Europa och småbolag.

Det andra är att vi får en fortsatt ryckig utveckling, där positiva och negativa nyheter avlöser varandra. Det är också det scenario jag ser som mest sannolikt just nu. I en sådan miljö blir selektivitet viktigare än att bara äga index.

Det tredje är en tydligare eskalation, med högre oljepris, mer inflationspress och en svagare börs som följd.

Men utöver dessa tre finns ett fjärde lager som är minst lika viktigt.

Det är att effekterna redan börjar slå igenom i ekonomin.

Vi behöver alltså inte en ny eskalation för att få problem. Det räcker att dagens nivåer består. Om oljepriset ligger kvar högt, om transportkostnader fortsätter att pressa marginaler och om inflationen inte faller tillbaka, då får vi ett läge som i sig är utmanande för marknaden.

Detta kan nämligen leda till:

Stagflation som innebär att ekonomin samtidigt har:

1. Hög inflation – priserna stiger snabbt.

2. Svag eller negativ tillväxt – ekonomin växer långsamt eller krymper.

3. Hög arbetslöshet – företag anställer mindre eller säger upp personal.

Det är ett särskilt svårt ekonomiskt läge eftersom vanliga åtgärder ofta krockar med varandra.

Om centralbanken höjer räntan för att bekämpa inflationen kan ekonomin bromsa ännu mer och arbetslösheten öka. Men om staten eller centralbanken stimulerar ekonomin för att få fart på tillväxten kan inflationen förvärras.

Ett klassiskt exempel är 1970-talet, då oljeprischocker bidrog till hög inflation samtidigt som många ekonomier hade låg tillväxt och stigande arbetslöshet.

Min syn och min position

Min övergripande syn är att marknaden på sikt har förutsättningar att utvecklas positivt, men att vägen dit sannolikt blir ryckig.

Jag är därför inte negativ, men heller inte i ett läge där jag vill vara okritiskt offensiv.

Jag ser det som ett läge där man temporärt behöver vara positionerad för att det ska bli bättre, men samtidigt ha respekt för att det kan bli sämre och att det kan ske fort i närtid.

Hittills i år är min ISK upp 31 procent och mitt PPM-sparande upp 14 procent. Det är inte ett resultat av att sitta still, utan av att anpassa positioneringen efter hur förutsättningarna förändras.

Det innebär att jag följer utvecklingen varje dag och är beredd på alla olika scenarion för att kunna anpassa min portfölj därefter.

Avslutning

Det bästa köpläget brukar inte vara när allt är löst. Det brukar vara när det går från mycket dåligt till mindre dåligt.

Min bedömning är att vi är i ett sådant läge, men att vi ännu inte är igenom osäkerheten.

Vänligen

Mats