Wallenbergsfärens märkliga intresse för grönt stål

Har wallenbergarna smittats av Kinneviksbacillen?

Nu ska tydligen en annan av deras satsning, GreenIron, också förbruka mängder av el för att använda slaggprodukter från Stegra.
När jag frågar Gemini om riskerna med GreenIron, får jag detta svar:
---

GreenIron (där Wallenbergsfärens ägarbolag FAM är en stor investerare) utvecklar teknik för att återvinna järn och andra metaller från restprodukter som slagg och gruvavfall med hjälp av fossilfri vätgas. Även om tekniken är en viktig pusselbit i den gröna omställningen, omgärdas bolaget av flera risker som är typiska för tunga industriella startups.

Här är de huvudsakliga riskerna kopplade till verksamheten:

1. Marknads- och ekonomiska risker

• Beroende av el- och vätgaspriser: GreenIrons process bygger helt på tillgång till grön vätgas, vars framställning kräver stora mängder grön el. Om elpriserna förblir höga eller om utbyggnaden av kraftnäten och elproduktionen dröjer, riskerar produktionskostnaderna att bli för höga.

• Försvinnande "Green Premium": Många klimatsmarta bolag förlitar sig initialt på att kunder är beredda att betala extra för en grön produkt. Investerare och bedömare har dock påpekat att detta inte håller på sikt. GreenIron måste bevisa att deras återvunna järn är fullt ut kostnadseffektivt jämfört med traditionella alternativ när marknaden mognar.

• Handelshinder och geopolitik: Makroekonomiska faktorer, som exempelvis nya amerikanska tullar på stål, påverkar den globala marknaden. GreenIrons VD Edward Murray har själv konstaterat att även om de i första hand säljer insatsvaror till stålindustrin, så kan indirekta effekter av handelskrig och tullar slå mot deras kunder och därmed påverka dem.

2. Tekniska och operativa risker

• Uppskalningsrisker: Att gå från pilot- och demonstrationsfas till storskalig kommersiell drift (som anläggningen i Sandviken) är förenat med tekniska risker. Barnsjukdomar, oväntade slitage på utrustning och förseningar är vanliga problem inom tung industri.

• Säkerhet kring vätgas: Vätgas är extremt brandfarligt och explosivt. Även om industriell hantering är väl beprövad, innebär den storskaliga lagringen och användningen stränga säkerhetskrav och en kontinuerlig operativ risk.

• Tillgång till restmaterial: Företagets affärsmodell bygger på att processa avfall (slagg, glödskal, gruvavfall) från stålverk och gruvor. Om fler aktörer inser värdet i dessa restprodukter kan konkurrensen om råmaterialet öka och pressa GreenIrons marginaler.

3. Finansiella och regulatoriska risker

• Stort kapitalbehov (CapEx): Att bygga industriugnar och anläggningar slukar enorma summor pengar. Bolaget är beroende av fortsatt förtroende från starka ägare (som Wallenbergs FAM) och externa finansiärer för att klara den kapitalintensiva uppbyggnadsfasen innan de når lönsamhet.

• Utdragna tillståndsprocesser: Den tunga industrin i Sverige är starkt beroende av miljötillstånd. Krav kring buller, vattenrening och säkerhet måste uppfyllas och eventuella överklaganden eller byråkratiska dröjsmål kan snabbt bromsa bolagets expansionstakt.