2025 har varit ett rejält segt år för portföljen, den har pendlat kring +- 0 strecket i stort sett hela året, för närvarande ca +1,5%..... Har känt mig ganska medioker minst sagt.
Så jag satt och försökte strukturera upp vad som egentligen har hänt under året, något jag blivit alldeles för dålig på på senare år. Jag är som den feta katten.
Följande kan sammanfattas gällande utvecklingen sedan 1 januari: Av 24 innehav ligger 17 st till dags dato på plus, 1 är oförändrat och 6 är på minus.
17 bolag på plus av 24 innebär ändå att 70% av bolagen på plus för året. Det är väl egentligen en helt okej utveckling.
Så vad felar?
Jag har haft två riktiga sänken på - 50% respektive -66%, men dessa "kompenseras" ändå till del av positiv utveckling i andra innehav. Det är ändå tydligt att man vill undvika den typen av kollapser. -50% innebär ju som bekant att det krävs+100% för att ta igen det. Ett styvt jobb.
I övrigt är det kronans förstärkning som påverkar oväntat mycket med en hel del utländska aktier.
Mina slutsatser:
Min stockpicking har varit helt okej även om den känts usel.
Viktigt att undvika bolag med potentiellt stor nedsida..... Till saken hör att det faktiskt gick att se utvecklingen komma i mina två sänken. Innehaven borde ha reducerats medan tid var.
Valutan har påverkat mycket, men här vill jag inte vara för hård mot mig själv. Valutor är svåra att förutse, och det brukar jämna ut sig över tiden. Det har ju dessutom varit goda tider åt andra hållet under en lång period tidigare.
Så fyll på. Hur utvärderar ni året och er själva?
Jag har haft en jämn utveckling, + 23% YTD
Bolag som jag tror utvecklas positivt och som verkar obrydda över valuta och tullar har varit temat.
Slagit index alla månader i år utom i juli då det gick kanske 7% sämre än index.
November har potential att bli sämre än index.
Fördel med en fokusportfölj är att det är lätt att välja bort det som kan vara ogynnsamt.
4 aktier står för 92% av portföljen.
Jag sålde bort HM haft en viss fördel av valuta och har bara småbolag nu. Kanske är för tidig på bollen
För engångsskull tycker jag att jag hållit mig till strategin och inte dumsnålat. Året går dåligt dock, men jag skulle gjort samma val om jag fick börja om.
Det jag tar med mig är att ta stora positioner direkt i dom bolag jag anser är riktigt bra.
Sen tveksamt om jag borde köpa bolag jag anser är billiga som inte platsar i långa portföljen. Generellt usel utveckling i dom positionerna om än liten del av portföljen
Knappt nått icke-amerikanskt bolag på hela bevakningslistan som slagit index än
Man är väl inte dålig bara för att marknaden inte förstår att värdera rätt.
Tyckte det var på väg åt rätt håll runt 4.8 procent men nu endast upp en halv procent i år totalt , riktigt kass har jag varit i år
mvh
Tror mer på allokering (geografi, bransch, tillgångskategori) än stockpicking. Varför ska man vara bättre än genomsnittet utan nån unik insiderkunskap ? Köp i rimligt värderade kvalitetsbolag där marknaden överreagerar vid kvartalsrapporterna är den enda stockpicking som nånsin funkat för mig.
Om jag har döingar som du. Då brukar jag sälja dom. Kan -60% gå upp igen, ja kanske. Jag har 3 döingar kvar, Intrum, Hexatronic och Nibe, men jag avvaktar. En trolig vändning finns kanske bakom stjärnhimlen. Jag ger dem ett år till. Sedan är jag mogen att ta förlusten. Lycka till!
120.000 småsparare som är minus i NIBE enligt di.se. Kan vara en del som handlar på depå och tar förlustavdraget före årsskiftet.
Ett år är inget år, utvärdera din performance över en längre tidsperiod (minst 5 år). Exempelvis har småbolag (vilket jag främst investerar i) laggat index under de senaste åren. Utvärderar innehaven kontinuerligt i huvudsak baserat på delårsrapporterna.
8% i stop loss är alldeles för snävt för mig, men det beror väl lite på vilken strategi man har. Här är det buy and hold som gäller. De innehav som har havererat i år har jag haft i över 10 år, där det ena av dem trots nedgången fortfarande är flera 100%+ sedan inköp. Det ändrar inte att jag den nedgång som nu skett helt klart gick att förutse. Mina äldsta innehav har jag idag haft omkring 20 år och många av dem har såklart svängt en hel del över tiden.
Positionsstorlek är alltid intressant att fundera kring. För mig är det lite av en nyckel till att nå avkastning över medel. I takt med att portföljen har växt så har detta blivit en punkt som blivit svårare och svårare. Det var psykologiskt enklare att ta lite större positioner när portföljen var mindre, vilket i princip behövs för att nå överavkastning, om man inte är en stockpicker av gud nåde. Idag är det svårare att våga ta större positioner eftersom min portfölj blivit en viktigare del av min balansräkning.
Du ser, svårt det här med forum när man inte vet vem man pratar med! ;)
Mitt svar och mina funderingar var mest utifrån swing trading, som jag själv håller på att jobba fram en strategi för. Roligt och utmanande. Långsiktigt ägande har jag haft i 20-30 år och fortsätter med som fundament.
Hittar ofta vettiga aktier för swing tycker jag, men säljer för ofta antingen för sent eller för tidigt… låta vinnarna rida, men hur stora dippar ska man tåla? När blir en dip/rekyl en trendvändning..? Det är frågan jag ställer mig. Swing trading portföljen utgör ca 20% av totalen.
Varför stopp-loss någonsin?
Om caset består säljer man ut sig vid sämsta tänkbara tillfälle när margin of safety är som störst.
Om caset försämrats men fortfarande håller, har du kanske ändå stor MoS pga fallet. Det kan vara sådant som att konjunkturvändning inte kommit som tänkt och att ditt ursprungscase blivit tidsmässigt förskjutet.
Är det däremot så att något nytt framkommit som gör att caset inte håller eller är för osäkert ska man däremot sälja oavsett, utan att ta hänsyn till procentuell förändring sedan man köpte.
Ni känner säkert till anchoring bias.
https://www.investopedia.com/terms/a/anchoring.asp
Du och jag tycker att kursen är billig eller dyr beroende på var vi själva köpte eller började bevaka aktien. Stop-loss tenderar alltså att bli beslutsunderlag som är siffermagi baserat på en psykologisk bias.
Håller helt med Brosa. Rekommenderar boken "Aktiemarknadens psykologi" av C-G Gyllenram. Visst är den lite träig, men för mig var den en ögonöppnare som 30-åring och har över tid genererat en avkastning på >100.000 kr/lästimme och "still counting".
Tack för tipset, Bläckberg, den kände jag faktiskt inte till.
Den som kartlagt och upptäckt många av de biases som påverkar oss på finansmarknaden och som beskrivs i olika aktieböcker, är den israelsk-amerikanske psykologiprofessorn Daniel Kahneman. Hans insatser på området är så betydande att han fick Nobels ekonomipris 2002.
Tycker man att finansiell beteendepsykologi är intressant, är hans "Tänka, snabbt och långsamt" ett måste! Den är dock inte riktad till enbart investerare utan ger en bredare beskrivning om hur vi fungerar.
https://www.bokus.com/bok/9789179654030/tanka-snabbt-och-langsamt/
Utvärderingar har alltid spår av skryt så även denna, men ingen skriver när man är där djupt nere i dyn möjligen bara Aktieanalytikern.
Vamos Man kan väl säga att det generellt sätt är lätt att hitta ursäkter för sig själv, oavsett om det gäller investeringar eller annat här i livet. AA är väl knappast det bästa exemplet på att erkänna att han är en medelmåttig investerare även om han är transparent. ?
Bra att du inte tog det som kritik, verkligen inte supporter av AA bedrövlig person då han inte tål kritik överhuvudtaget men möjligen ärlig även i nedgången. Kan vara det enda lilla positiva. Tänkte själv utvärdera på ny bottennivå ungefär när kriget bröt ut men väntade istället 2år, orka inte framstå som fullskalig looser. Offerkoftan är väldigt oskön.
För egen del kan jag också sammanfatta det med att det överraskade mig att 7 av 10 innehav ligger på plus på årsbasis, eftersom det verkligen inte känns så. Samtidigt som detta faktum ger visst råg i ryggen så blir jag också lite fundersam kring hur dessa 7 av 10 bolag kommer att gå nästa år?
Det är ju inte ovanligt att ett bra år följs av ett lite sämre, utvecklingen är ju som bekant sällan linjär. Så även om valutan kanske inte blir en lika stark motvind nästa år så blir kanske kursutvecklingen betydligt sämre i fler innehav, med ungefär samma slutresultat som i år.
Jag brottas allt mer med funderingar om att lägga en större del i indexfonder.
Har trampat vatten ungefär som du. Påverkar om jag ska vara ärlig självkänsla och mående mer än jag vill erkänna.
Det finns alltid en risk att svara på såna här trådar, och det är att man lätt kan bli sedd som mästrande och ”bror duktig”, men det vill jag absolut inte vara. Med det sagt, så tycker jag du själv svarar på dina funderingar på flera ställen; Du förlorar alldeles för mycket på dina förlustaffärer. Stop Loss är så enkelt, och samtidigt så svårt. Jag kämpar själv dagligen med att följa mina egna regler här.
Hur skulle facit sett ut om du obevekligt hade sålt alla innehav om/när de gått ned säg 8%, istf att åka med ner i källaren? Jag åker själv med ner i källaren för ofta, och har insett att jag är väldigt bra på att lura mig själv till att behålla förlustaktier…
Sen är det positionsstorlek också. Hitta bra regler som passar dig, och följ dem ovillkorligen. Lättare sagt än gjort om du frågar mig! :) T ex att inte låta risken i någon enskild pos utgöra mer än säg 0,5% av ditt totala kapital. Eller upp till 1,5% om man känner sig komfortabel med det. Därefter tittar man på volatiliteten i aktien och sätter en rimlig SL nivå, kanske 8-12%, och på så sätt ser man hur stor pos man kan ta i just denna aktie. Så försöker jag agera, och man inser snabbt att reglerna är lätta, men väldigt svåra att följa. Psykologi och framför allt självkännedom är lönsamt att förkovra sig i.
Men, man har inte misslyckats förrän man givit upp, så jag gnetar på och försöker lära mig nåt nytt om både aktiehandeln och mig själv varje vecka!
Du måste logga in eller registrera dig för att svara på tråden.
