USA satsar främst på enorma AI-modeller, gigantiska datacenter och massiv datorkraft. Strategin bygger på att skapa några få mycket kraftfulla system som kan dominera globalt inom språkmodeller, molntjänster och avancerad forskning. Det kräver enorm energi, kapital och tillgång till de mest avancerade halvledarna.

Kina verkar i större utsträckning fokusera på praktisk och decentraliserad AI direkt ute i industrin och samhället. Där integreras mindre och mer specialiserade AI-system i fabriker, logistik, övervakning, robotik, elnät, transporter och autonoma maskiner. Målet är ofta effektivitet, automation och snabb implementering snarare än att bygga världens största modell.

Skillnaden kan beskrivas som:

USA: några få extremt stora AI-system med global dominans som mål.
Kina: många mindre AI-lösningar inbyggda i hela ekonomin och industrin.

Kinas modell kan bli mycket svår att konkurrera med på sikt eftersom den är:

billigare att skala,
mindre beroende av de allra mest avancerade chipen,
snabbare att implementera i verklig produktion,
och mer direkt kopplad till industriell effektivitet.

USA har fortfarande fördelen inom avancerade chip, mjukvara och världsledande AI-bolag som NVIDIA, OpenAI, Microsoft och Google.

Samtidigt försöker Kina bygga ett mer självförsörjande AI-ekosystem där AI blir en naturlig del av varje fabrik, fordon och produktionskedja. Det är två olika filosofier:

centraliserad super-AI,
kontra distribuerad industriell AI.