Äntligen

Ge priset till Kavastu

Han har gjort 100 000 svenskar till miljonärer

Ryktet på stan gör gällande att han är shortlistad till Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Detta är vad hur chatgpt omarbetade DI-nyheten om EQT-försäljningarna i en stil som liknar dagens nobelpristagare i litteratur:
---

Den 24 september upphörde de sista spärrarna: 129 miljoner EQT-aktier, värda omkring 44 miljarder kronor, lösgjordes från sina inlåsningskedjor och vad som då skedde, skedde inte i något dramatiskt utbrott utan i det tystaste av beslut, i det inre rummet där kapitalets vilja möter människans. Fem individer, alla nuvarande eller tidigare partners, grep ögonblicket. De sålde. Störst av dem i handling, om än kanske inte i offentlig röst var Jan Ståhlberg, tidigare partner och vice vd. Hans rörelse registrerades av Holdings: nästan fyra miljoner aktier försvann från hans hand, en fjärdedel av hans innehav, ett avståndstagande kanske, eller bara en slutpunkt. Den 25 september noterade SEB ett block om 3,9 miljoner aktier, mäklade till 315 kronor styck. Ingen vet med säkerhet om det var Ståhlbergs post, men inget annat block med liknande tyngd har passerat i månadens flöden. Om det var han, var hans avsked värt omkring 1,25 miljarder kronor. En sorts exit, en sorts dom. Men han var inte ensam. Caspar Callerström, fortfarande djupt förankrad i EQT:s struktur, sålde 619 000 aktier i september. Ändå förblir han storägare 22 miljoner aktier kvar i hans namn, EQT:s 16:e största röstbärare, fortfarande bunden, men lättare. Kanske mer rörlig. Och så de andra. Tre namn, tre gamla fältmarskalkar i riskkapitalets skuggvärld: Åsa Riisberg, Jussi Saarinen, Johan Dettel. Alla tre har valt samma riktning, bort, eller åtminstone bort från det fulla greppet om sin andel. Störst bland dem: Riisberg, som minskade sitt innehav med över 440 000 aktier. En fortsättning bara en rörelse som börjat redan i början av 2024, då hon inledde sina avyttringar. Hennes väg är långsam, men stadig: från 10,2 miljoner aktier, till dagens 8,3. En minskning, men inte en kapitulation. Hon äger fortfarande 0,7 procent av hela EQT, en viskning i mängden, men ändå ett eko. Allt detta sker inte i stormens öga, men i efterdyningarnas långsamma skvalp. När spärrarna faller rör sig viljorna med en tystnad som nästan är poetisk, det är kapitalets andning, strukturell, systematisk, och ändå aldrig riktigt fri från den enskilda människans val.

Lite vackert, väl?

Viktor Orban jublar.

Jag läste bara snabbt men fick intryck av att han var lite motsåndsman men kan vara fel.

Nej. Man kan ju inte läsa alla böcker som skrivits. Det klarar bara en AI av. Inte ens akademiledamöterna kan ha en sådan kapacitet att de klarar av sitt uppdrag att sålla bort 99,9% av all god litteratur. Priset blir till stor del ett resultat av slumpen.

Varför inte ge priset till den som skrivit flest böcker? Där har vi något mätbart.

Svårt överlag att tävla i tycke och smak. Men Nobelpriset fyller en funktion i att iaf dela in folk i grupper, Grisham och Läckberg må vara medrycklig och spännande men när det gått en månad så minns du knappt något. Nobelprislitteratur ska vara så fint att det ska ses som en utmaning inte glädje att läsa och sålunda mer karaktärsdanande.

Jag har läst ett gäng av Grishams böcker och jag minns samtliga! En alkoholiserad advokat i en sömnig småstad i den amerikanska södern som snubblar över något stort... ;)

Sedan Mark Twains dagar finns det ingen bättre än Grisham som kan beskriva fuktigheten i Mississippis småstäder.

Jag ljuger, och säger självklart! :)

avGIFTer är lönsamma.

Läst??? Än mindre hört talas om, är han känd för sin målande beskrivning av finansmarknaden? Aldrig missat ett tillfälle att kokettera med min okunskap.