Maraton och hjärtat

Hjär­tats reaktion på maratonlöpning (Mayo Clinic & forskningsfynd + personlig kommentar) Att springa maraton är i allmänhet hälsofrämjande. Dock visar forskning att intensiv och långvarig uthållighetsträning kan innebära vissa risker för hjärtat – särskilt hos äldre manliga långdistanslöpare. Tillfälliga förändringar efter loppet Förhöjda nivåer av hjärtmarkörer i blodet (t.ex. troponin) är vanliga efter ett maratonlopp. Dessa kan likna tecken på en hjärtinfarkt, men är oftast övergående och utan bestående skada. Den högra hjärtkammaren påverkas ofta tillfälligt, med nedsatt funktion som vanligtvis återhämtar sig inom några dagar. Fibros (ärrvävnadsbildning) Vissa uthållighetsidrottare utvecklar ärrvävnad i hjärtat, särskilt i den högra kammaren. Detta ökar risken för hjärtrytmrubbningar, såsom: Förmaksflimmer Kammararytmier Förmaksflimmer Även om regelbunden motion skyddar hjärtat, har extrem uthållighetsträning kopplats till en ökad risk för förmaksflimmer – framför allt hos äldre män. Plötslig hjärtdöd Detta är mycket ovanligt, men kan inträffa hos personer med odiagnostiserade hjärtsjukdomar, som: Hypertrofisk kardiomyopati Medfödda kranskärlsanomali­er Avancerad kranskärlssjukdom Kommentar: Hjärtinfarkter drabbar främst vänster kammare En hjärtinfarkt (myokardinfarkt) innebär oftast en blockering i de kranskärl som försörjer vänster kammare, särskilt den vänstra främre nedåtstigande artären (LAD). Vänster kammare är hjärtats huvudsakliga pumpkammare och den mest sårbara för syrebrist. Intressant kontrast till maratonpåverkan Vid maratonlöpning är det oftast höger kammare som påverkas – inte vänster. Belastningen på höger kammare orsakas inte av syrebrist eller plack, utan av volymöverbelastning från ökat venöst återflöde. Denna påverkan är vanligtvis reversibel, men upprepad exponering kan med tiden leda till strukturella förändringar.