Om du ber dina närmaste välja mellan spara och slösa för att beskriva dig. Vad säger de då? Tumme upp för spara. Hjärta för slösa.
Ställningen så här lång (om jag räknar rätt) 22 Spara och 3 Slösa. Samt HSB med en raket som saknar nära anhöriga. Kanske är det så att de som är rika, tjänar bra och vill ha ett mer glamoröst liv helt enkelt prioriterar det före att vara här på BS?
Jag är ekonomisk men har inget emot stora utgifter om det är något jag eller anhörig brinner för på ett logiskt vis.
Kämpar för att göra våld på mig själv och köpa dyrare viner, bättre kött och sånt.
Jag tryckte på tumme upp, men bara för den saken är jag inte snål och girig utan generös när jag vill vara det. Att vara slösaktig är bara ett tecken på dålig karaktär.
Att spara är väldigt bra och för att kunna bygga en större förmögenhet så krävs ju att man sparar för att sedan få nytta av ränta på ränta effekten. Vad jag vänder mig emot när det kommer till de som "extremsparar" eller snålar beroende på hur man ser det är att de inte lever livet fullt ut här och nu utan istället lägger allt det roliga i framtiden. Problemet är att du inte vet hur det ser ut ens imorgon så att då gå all in på att livet skall levas om 10-20 år är i mina ögon obegripligt.
Jag har själv jobbat extra och sparat pengar sedan jag var 12-13 år gammal och köpte mina första aktier i den ålder också. Satte av pengar löpande till börsen fram tom jag var i 30 års åldern, efter det har det bara skett sporadiska insättningar och vi pratar då verkligen sporadiska som 1 insättning vartannat/vart tredje år. Inkomsten som kommit in har gått till att leva istället då perioden runt 30 och därefter är dyr. Hus, bilar, barn och resor kostar.
Just upplevelser är något jag aldrig kompromissat med, dyker lägen upp för att få vara med om något som ger minnen för livet har jag alltid hoppat på nästan oavsett vad det kostat. Att åka med på den där resan med 8 grabbar jorden runt när man är 25 trots att det blir dyrt där och då är inget man kommer att ångra utan tvärtom om du inte åker med missar man en chans som aldrig uppstår igen.
Spara smart (och börja tidigt) och fundera på vilka utgifter du prioriterar, men lev livet här och unna dig saker du gillar idag!
Man brukar ju säga att det inte är storleken på inkomsterna som är avgörande utan storleken på utgifterna. Coffie är ju som bekant väldigt högavlönad; kanske är det det som gör att han skiljer ur sig lite bland flera av oss andra som kanske nått våra tillgångar snarare genom mindre utgifter än stora inkomster. Jag tror att det är lättare att till exempel kosta på sig dyra måltider om man tjänar mer än beroende på hur stor förmögenheten är.
Här opponerar jag mig...sänka utgifter till viss gräns sen är bottom nådd...inkomster är oändliga...bättre att satsa på den biten...men vad vet jag...
Jag tror också man ska satsa på inkomster men tror att flera som lyckats skapa förmögenheter har prioriterat låga utgifter. Kanske sänker det blodtrycket och stressen så att man lyckas bättre?
Jag har mycket lättare för att sänka utgifterna än att öka inkomsten. Med inkomst syftar jag på arbetsinkomst. Den som är välutbildad inom rätt fack och har vassa armbågar kan lättare öka inkomsten. Men för mig vore det att ytterligare öka farten i ekorrhjulet och det är jag inte intresserad av eller har förmåga till. Så att tro att det är ett alternativ för alla är nog tveksamt.
Att dra ner på utgifter, spara och placera är möjligt för fler. Men det kräver förstås intresse och kunskap. Inget kommer helt gratis.
Har genom mitt liv gått från topp till botten och upp igen.
Jag har alltid haft det lätt att tjäna pengar och jag har alltid haft det lätt att göra av med pengar. Lite samma med kärlek.
På senare år har jag stabiliserat båda. Dock så vägrar jag att inte njuta av livet. Går ett kvarter extra för en bra kaffe och skiter fullständigt om den är dyrare. Det är INTE det som avgör storleken på kontot. Min filosofi är att den bättre smakande kaffet gör mig gladare vilket resulterar i bättre kundbemötande vilket i sig resulterar i bättre afffärer $$$$$ metaforiskt talande!
Men poängen är att du känner skillnaden på kaffekoppen och inte tar voi till baristan. Min sambo däremot kan lägga 80 kr på en kopp kaffe från Starbucks och ja det är en livstil de säljer, karemaliserae hackowhakowkaffe med kakao på toppen men det är inte bra kaffe men hon betalar ett helt paket för en kopp glatt. Visst visst det är hennes pengar men jag känner fingrar mot svarta tavlan varje gång.
Ska det vara kvalite så ska det vara bra kvalite och inte att det är populärt.Det är något annat.
Absolut! Det låter som du har den bättre kaffesmaken i familjen 😊
Snål kanske är fel ord men de blev en tumme upp
Jag gillar att göra en bra affär. Oavsett om det är en aktieaffär eller handla grönsaker
Sniken såklart skulle nog alla som känner mig hyfsat säga. Men det är juH dubbelt, älskar fynd och möjligheten till en bra deal, pinjenötter när man gör egen pesto går fetbort. Men är aktiv i lite olika typer av föreningar och bokar i det fall jag är ansvarig för fikat bort 10 koppar te och tar med två egna termosar samt pappmuggar som sparar 24 gånger 10. Extremt liten insats och kostnad för min del men blir pengar som föreningen kan använda till annat roligare.
Sen ska ungarna få ett tvspel, det blir inte den senaste konsolen direkt utan lägger skambud på tradera på olika x-boxkonsoler.
Fick för övrigt i veckan måndags ett internt utbrott på en butiksanställd som var så jävla lat och feg när han kl 21 inte var sugen på att sänka priset på oxsvansen som gick ut samma dag, butiken stänger 22, där dumfan säger att ja men det är dagspersonalens arbete. Skriver internt för jag nickade och sa "jaja ha det fint" dagen efter letade jag upp mailadressen till butikschefen och berättade vilken mupp de hade anställt och fick ett svar där de beklagade händelsen och att det inte skulle hända igen jadijada. Rimligtvis så tycker som att jag var en jobbigt snålkund men orkar inte med personal i servicesektorn som är lata eller tror dom gör chefen en tjänst genom att trotsa normal logik.
❤️👍 Mina närmaste ger med största sannolikhet omdömet givmild och klok.
Har inga problem att bli bjuden eller att bjuda men alla jag umgås med vill/brukar ta sin del av notan.
Det där är punkten, att alla har en vilja att göra rätt för sig. Jag har mycket lättare att bjuda någon som jag vet är fullt villig att betala själv och är allmänt generös. Men den som vill komma undan billigt bjuder jag ogärna och räknar helst att varje öre belastar rätt.
Jag är mycket känslig för att känna mig utnyttjad. Annars är jag generös, tycker jag.
Hur agerar ni i den klassiska situationen på restaurang med större sällskap. Du har snålat med mat och dryck av någon anledning sen föreslår någon idiot att splitta notan rakt av? Den får jag rysningar av.
Ja, den är hemsk. Men ofta frisera man väl notan så att den som ätit billigast också kommer lindrigare undan.
Det här är en komplex fråga Vanos
Jag har god vän (Britt med överklass bakgrund, men med inga pengar som så fallet ofta är numera) Han berättade att han var i Sverige på ett socialt event. Efter nån timme i någon bar/resturang säger någon låt oss räkna ut notan. Min vän Jo, blir helt ställd (vi hade ju en kollektiv upplevelse!!). Han hade aldrig varit med om något sådant i hela sitt liv. Jag förklarade för honom att det är ett vanligt fenomen utanför den anglosaxiska världen och speciellt i Skandinavien och Tyskland där vi är mer rättvisa och rationella. Det har inget med snålhet att göra (är min teori).
Sedan finns det väl (i bland i alla fall) en oskriven kod att den som inte dricker ska betala mindre eller inget alls?
Låter som ett seinfeld avsnitt...
Därför tar man inte gemensam nota...eller titta på kvittot o betala det som du beställt.
Vad är de för främlingsr du umgås med där fölk inte kan prata om detta...?
Väljer ni en nota så får ni väl samköra med varandra hur betalningen ska gå till...annars ta varsin nota. Snacka om att fölk är så byxnödiga med vissa frågor...är man så jävla snål kanske man inte ska dra till operakällaren med fölk som kommer mee spenderarbyxor...sitt hemma o knapra på knäckebröd o surpla i sig lite pissljummet vatten...om man tycker de är kul...vad vet jag...?
Lite mer komplex än så va? Nära vänner vet såklart hur man funkar så aldrig några problem. Det är i de där sociala sammanhangen du inte riktigt är bekväm i vi pratar om här. Splitta rakt av har en godhjärtad person föreslagit, du ska då opponera dig möjligen också anses snål eller åtminstone jobbig vilket alltid är svårt bara här det är lätt att spela tuff.
Jamen antingen är du som kingkong o säger din mening. Eller inte...bara för att nån tycker si...hindrar väl inte dig från att säga din mening...varför måste...måste...måste man alltid tycka likadant...tråkigt sällskap om alla tycker o vågar säga sin mening.
Vadå spela tuff...äta sallaf o vatten o vara med o dela på notan eller beställa champagne o rysk kaviar o sedan låta alla vara med o dela.på.notan...vilket scenario är tuffast...?
Sluta umgås med fölk som sätter dig i skiten o kör över dig.
Glöm plånboken o hälsa att du inte har swish...tack o hej...
; )
Jag utgår alltid från att notan betalas av en person och sedan SWISHsplittas rakt av.
Själv är jag sparsam och ekonomisk av mig. Men absolut inte snål eller så. Har kunnat unnat mig och mina nära med det mesta jag vill under livet. Nu när barnen är utflyttade sedan länge så är man givmild och ekonomisk på ett lite annat sätt.
Jag slösar på sånt som är viktigt för mig - stämma min flygel, köpa dyra noter, kaffeprylar... Men väldigt sparsam med annat.
Det finns ovanliga utgåvor som kostar mer än vanliga. Sen har jag gärna flera utgåvor av samma verk för att få lite olika direktiv och kreativa lösningar på problem som uppstår.
Jag vet många "Spara" som är generösa mot andra men sparsamma för sig själva.
Spara, alla gånger.
Jag ogillar slöseri. Det är något dumt och meningslöst med slöseri. Oavsett vad det gäller. Kan gälla ord också.
Ja, till viss del. Men slöseri för alla är att kasta mat, köpa större och mer än man behöver, flyga business class. Slöseri är att förbruka av jordens resurser utan att få något utbyte av det i egentlig mening.
Jag har mer förståelse för den som är 80 år och behöver lite mer av allt, men den som är medelålders borde tåla att resa economy, bo enklare och äta upp sin mat.
Jag hängde med (och höll med) fram till business class. Ditt resonemang där är för mig en elitistisk miljöstrategi. Jag förstår inte logiken i att det skulle spara mer av planeten om flera valde economy istället för Business.
Om en biljett kostar 40 000 kr istället för 400 kr, kommer Ryanairs kundbas att krympa med vad, 99%?
Att sitta i Business Class och faktiskt njuta av resan (få ett utbyte) är i din miljöbok mer slöseri än att 200 personer flyger till London bara för att de råkade ha tråkigt en tisdag?
När det kommer till slöseri av mat håller jag med dig helt ut. Äter själv (som en gris) efter barnen😄
Att vara snål är en av dom mest avskyvärda mänskliga dygderna enligt mig. Man kan vara ekonomisk men inte snål.Snålhet är någon form av känslomässig kyla, ta emot men sällan ge tillbaka. Grundar sig säkert i rädsla och kontroll. Sådana människor åker ner i soptunnan direkt.
Vet inte hur många kvinnliga bekanta jag bjudit men tycker sällan de bjuder tillbaka? Gömmer sig bakom sin man? Bara här jag klagar. Själv livrädd för att hamna i tacksamhetsskuld, riktigt trauma. Men förstår också att alltid bjuda kan vara en härskarteknik. Jag kommer från en riktig bjudsläkt som alltid ska överträffa varandra. Var i år i fjällen med två nyvunna vänner, satans generösa faktiskt, kan också bli jobbigt för en som egentligen vänder på varje krona men gick bra vi behövde aldrig använda splitwise. Finns alla sorter.
”Själv livrädd för att hamna i tacksamhetsskuld, riktigt trauma”
Haha jag har också en släng av det.
”Vet inte hur många kvinnliga bekanta jag bjudit men tycker sällan de bjuder tillbaka? Gömmer sig bakom sin man?”
Samma här. Dock så uppfattar jag att den gamla kotymen att mannen alltid ska ta notan är mer eller mindre utraderad i Sverige? I vissa traditioner och kulturer är det fortfarande socialt självmord att låta damen betala.
Är väl lite situationsbaserat kanske. Tex skulle jag aldrig låta min fru betala när vi är ute och äter pga av att A: Min inkomst är 5x hennes. B: För oss tillbaka till “dating stage” litegrann. C: Hon är från en kultur som är betydligt mer traditionell.
Om en en kvinnlig kompis drar upp kortet fortare på ett Café så kan jag säga ”Next time it’s me!” Inga svårigheter.
Har egentligen bara jämställda kompisar dvs de tjänar ungefär lika så egentligen naturligt att turas om att bjuda, samma med att öppna dörren åt alla som behöver inte bara kvinnor som min äldre släkting gjorde. Riddar-idealet försvann med jämställdheten. Har en stark dejavu-känsla att vi haft den här diskussionen tidigare säkert flera ggr, haha.
Inga vänner heller för den delen. Här på Nya börssnack kallas jag för
"vidrig liten hyena" av skribenterna i Pricer. Men snål som faan, om du frågar mig.
Man kan ju tolka det på olika sätt. Tex Jag sparar tex väldigt mycket pengar varje månad (till investeringar) men jag är väldigt givmild mot alla i min familj, vänner och åt mig själv.
Du måste logga in eller registrera dig för att svara på tråden.
