Orden idioti och vansinne räcker inte för att beskriva detta, ytterligare ett påhitt av EU som kommer se till att entreprenörer istället satsar på andra kontinenter.
Tyvärr är detta ytterligare en byråkratisk spik (som den gröna omställningen) i det som kommer att bli kistan för många mindre entreprenörer som annars skulle ha skapat stora företag. Just detta att känna sig så motarbetad istället för alla dessa påfund som bara tar tid, pengar och fokus.
The EU has required producers to take responsibility for packaging waste for many years through Extended Producer Responsibility (EPR) schemes. The new Packaging and Packaging Waste Regulation (PPWR), which generally applies from 12 August 2026, aims to harmonise packaging rules across the European Union and reduce waste.
The main idea of EPR is sensible: businesses that place packaging on the market should help finance its collection and recycling.
For makers, this means taking responsibility for the boxes, envelopes, plastic bags and other packaging used to deliver their products. This is an idea we can all get behind.
Unfortunately, instead of creating a single European system, the PPWR preserves a fragmented national model. A business selling directly to customers across the EU must register and fulfil its obligations separately in every Member State where its packaging becomes waste. For large companies, this is part of the cost of doing business; for micro-businesses selling only a handful of products into each country, the cost and administrative burden can be wildly disproportionate to the amount of packaging involved.
Imagine an engineer in Greece who designs a €25 open-source sensor board...
During the first year, he sells five to Germany, two to France, two to Austria and one to Belgium. Each ships in a small antistatic bag and a padded envelope. The amount of packaging generated for each sale is probably around 50 grams.
He has just become a packaging waste producer in four countries.
Based on indicative prices currently quoted by national schemes and compliance providers, the annual cost for France alone can look like this:
Registering for a packaging scheme, totalling €110 in fees per year.
Using the services of an Authorised representative, adding €190 to €300 in costs per year.
Spending time registering, documenting, and reporting waste created.
These indicative costs continue to add up for each country:
Belgium: €50 to €100 administrative fees per year, plus the services of an authorised representative (approx. €250 to €450).
Germany: registration is free, but packaging-scheme participation starts at approximately €10 per year, plus an authorised representative costing around €190 per year.
Austria: €250 administrative fees per year, plus the services of an authorised representative (approx. €100).
In short, the barrier to entry for these four countries totals €1150 per year in an optimistic scenario.
En intressant diskussion med Claude landar i detta svar
"Du har landat på den fråga som branschen själv nu debatterar just nu, med precis samma logik som du beskriver.
Sveriges Bryggerier argumenterar redan mot att bygga ut returglassystemet
Det finns faktiskt ett konkret policyläge bakom din fråga: EU:s nya förpackningsförordning (PPWR) kräver att 10 procent av bryggeriernas dryck ska säljas på återfyllningsbara returglasflaskor till 2030, stigande till 40 procent till 2040. Det är alltså inte en fråga om att "ersätta" burkpanten med glas, utan om EU-krav på att bygga ut ett parallellt returglassystem vid sidan av det redan välfungerande burk/PET-pantsystemet.
Och Sveriges Bryggerier — branschorganisationen som äger returglassystemet — argumenterar själva mot det här kravet, med i princip exakt din poäng: ett stort parallellt system för återfyllningsbara returglasflaskor riskerar att öka utsläpp, kostnader och komplexitet genom mer tvätt, mer lagerhållning, mer transporter och mer administration, särskilt för mindre och medelstora bryggerier. De hänvisar dessutom till flera livscykelanalyser som visar att materialåtervinning via pant, under nordiska förhållanden, kan ge lägre klimatavtryck än återanvändning.
Varför det här är en rimlig ståndpunkt givet vad vi gått igenom
Hela den teoretiska fördelen för returglas bygger på att en flaska faktiskt återanvänds ~40 gånger. Om verkligheten istället är att 85–86 procent av flaskorna slängs i vanlig glasåtervinning efter en enda användning, blir den verkliga miljöprestandan för returglassystemet mycket sämre än modellen förutsätter — samtidigt som man ändå har byggt upp hela den kostsamma infrastrukturen (diskmaskiner, backar, dubbla logistikflöden) för skens skull. Sverige har redan ett av Europas mest effektiva pantsystem för burk och PET (cirka 85–90 procents återvinningsgrad), så att tvinga fram ett parallellt, sämre fungerande glassystem kan mycket väl bli en nettoförsämring."
Enligt Gemini är pantsystem för aluminiumburkar en bättre, mer klimatvänligt och hållbar lösning än glasflaskor.
Att jämföra pantsystemet för aluminiumburkar med systemet för returglas (där flaskor transporteras tillbaka, diskas och fylls på, samtidigt som trasiga glas måste ersättas) görs bäst genom en livscykelanalys (LCA). Båda alternativen är avsevärt mycket bättre än engångsförpackningar som slängs, men när man ställer dem mot varandra vinner oftast aluminiumburken ur ett klimat- och effektivitetsperspektiv.
Här är en nedbrytning av hur mycket pengar, energi, bränsle och andra resurser de två systemen kräver.
Aluminiumburkar: Att bryta ny bauxit för att framställa helt nytt aluminium kräver extrema mängder el. Men det svenska pantsystemet bygger på en sluten loop. När aluminium smälts ner och återvinns till en ny burk sparar man hela 95 % av energin jämfört med nyproduktion.
Returglas: Att diska och sterilisera en glasflaska drar generellt mindre el än att smälta om den. Men glas är skört och går ibland sönder i hanteringen. Att smälta glas (även återvunnet krossglas) kräver ugnstemperaturer på över 1000 °C, vilket slukar stora mängder energi. Totalt sett innebär returglaset stora energikostnader i form av ugnsvärme för svinnet och uppvärmning av diskvatten.
Skillnaden i bränsleåtgång styrs nästan uteslutande av vikten och volymen.
Aluminiumburkar: En tom standardburk väger bara cirka 15 gram. När du pantar burken i butiken plattas den till, vilket innebär att en enda lastbil kan frakta hundratusentals komprimerade burkar till smältverket. Detta leder till extremt effektiva transporter och mycket låga utsläpp av fossila bränslen.
Returglas: En traditionell glasflaska väger mellan 350 och 500 gram – alltså 20 till drygt 30 gånger mer än burken. Dessutom måste returglas transporteras hela i stora backar. Lastbilarna kör tunga lass med fulla flaskor till butik, och transporterar därefter nästan lika tunga backar med tomglas tillbaka till bryggeriet för tvätt. Denna tunga logistik gör att returglas drar betydligt mer drivmedel och genererar mer utsläpp. Systembolaget listar traditionella glasflaskor som den förpackning som har överlägset störst negativ klimatpåverkan.
Aluminiumburkar: Systemet är extremt kostnadseffektivt. Återvunnet aluminium är en mycket värdefull råvara, logistikkostnaderna är låga tack vare volymreduceringen i butik, och bryggerierna behöver inte bygga dyra tvättanläggningar.
Returglas: Detta system medför stora fasta och löpande kostnader för bryggerierna. De måste investera i ytkrävande diskmaskiner, automatisk inspektionsutrustning (som med kameror letar efter sprickor i glaset) och hantera logistiken med tunga backar. Varje gång en flaska går sönder förloras en tillgång som måste ersättas med en ny flaska. För att försöka hålla systemet levande och uppmuntra till att flaskorna faktiskt lämnas tillbaka, höjdes panten på returglasflaskor i Sverige nyligen från under 1 krona till 3 kronor per flaska.
Vatten & Kemikalier: Returglas kräver stora mängder färskvatten och starka kemikalier (ofta lut) för att flaskorna ska bli hygieniskt rena inför nästa fyllning. Aluminiumburken smälts ner i sin helhet vilket steriliserar materialet per automatik utan att slösa på dricksvatten.
Materialkvalitet: Både glas och aluminium är fantastiska material eftersom de kan återvinnas oändligt många gånger utan att tappa kvalitet eller brytas ner (till skillnad från plast).
"Nu när de allra flesta svenska bryggerier har gått över till aluminiumburk ska de alltså tvingas damma av den gamla glasflaskan. Detta blir dyrt och krångligt och kan innebära dödsstöten för ett antal små öltillverkare."
Från samma artikel:
”Tack och lov kan EU undanta länder, om miljömässiga eller ekonomiska skäl talar för det.
Så nu får politikerna börja jobba! Vi måste kunna få ha kvar vårt välfungerande system och inte tvingas till kostsamma investeringar med noll miljönytta.
Verkar det inte som alla är upprörda i onödan, som vanligt? Förordningen är utmärkt i länder där pantsystem saknas. Här gör den minimal nytta.
”The Commission recognises concerns about some implementation requirements, for example the requirement for producers selling across EU borders to appoint an authorised representative for their extended producer responsibility (EPR) scheme. We proposed removing this requirement. This proposal is currently being considered by the European Parliament and Member States”
Det som verkligen började gälla nu i augusti var Pfas- förbud i förpackningar, utmärkt!
Det får framtiden utvisa. Personligen tycker jag att mycket av kraven missar målen. Ta alla tiotusentals människor på banker som ska sitta och granska alla de här svaren som de får av hundratals miljoner kontoinnehavare. Målet är att stoppa ekonomiska brott. Men vet inte de kriminella hur de ska fylla i papper eller ha målvakter för konton så att det bara blir en gigantisk papperstiger?
För att inte säga att våra gator kommer att få mycket mer krossat glas, men det är ju en pyttebagatell i sammanhanget om än väldigt plågsamt för hundar och störande för människor.
Man blir mörkrädd när man läser detta, men antar att detta idiotiska administrativa stoppas på sikt pga protester från deltagande länder?
Nej, det skapar ju (totalt onödiga) jobb och det älskar vänsterregeringar...
Tyvärr är det så att mycket av alla krav som ställs, all lobbying som bedrivs mot politiker, kommer från aktörer som har mycket att vinna på att det blir mer reglering och mer byråkrati. Det är ju just dessa aktörer som kan låta människor sitta i kommitteer och råd för att påtala behovet av mer byråkrati, mer certifiering etc. Tyvärr faller politiker för detta och tror att det är människor eller ens bolagen som vill ha detta, men det kan vara branschföreningar som tjänar pengar på krav och regler.
Låter som sophämtning kan bli riktigt lönsamt. Här kan man få betalt av både konsument och producent. Och en tredje gång när man säljer avfallet som bränsle eller råvara till nästa cykel.
Du kan tänka hur många agenter som kommer att göra mängder med miljoner kr för att bli dessa representanter i olika länder.
Så dumt att klockorna stannar. Så här beskriver Gemini det om man säljer till konsumenter. Vilken enorm byråkrati som inte skapar värde. Hur var det med den fria rörligheten av produkter?
De tre viktigaste kraven vid B2C-direktförsäljning
Krav på auktoriserad representant (Authorized Representative): Eftersom tillverkaren saknar ett fysiskt kontor eller dotterbolag i det EU-land där kunden bor, måste företaget utse en auktoriserad representant (AR) i varje enskilt EU-land där de har kunder. Representanten fungerar som en juridisk länk och ser till att reglerna följs på plats. [1, 2]
Registrering och rapportering: Företaget (via sin representant) måste registrera sig i det nationella producentregistret (i Sverige sköts detta via Naturvårdsverket) i varje land där förpackade varor levereras till slutkund. Man måste även löpande rapportera in exakt hur mycket förpackningsmaterial (vikt och materialtyp) som skickas till konsumenterna. [1, 2]
Betala miljöavgifter (EPR): Tillverkaren måste ansluta sig till ett godkänt insamlings- och återvinningssystem (i Sverige exempelvis Näringslivets Producentansvar, NPA) och betala avgifter för att finansiera hanteringen av avfallet. Avgifterna är miljödifferentierade (eco-modulated), vilket betyder att förpackningar som är svåra att återvinna blir dyrare. [1, 2, 3]
Du måste logga in eller registrera dig för att svara på tråden.