En KPI-inflation på 0,2 % förra månaden är betydligt lägre än Riksbankens inflationsmål på 2 % (mätt med KPIF).
Enligt Riksbankens senaste bedömning ligger den underliggande inflationen under målet, och prognoserna pekar på att inflationen förväntas ligga under 2 % under 2026. Trots detta har Riksbanken nyligen valt att lämna styrräntan oförändrad på 1,75 %, med motiveringen att den nuvarande nivån och prognosen är en väl avvägd penningpolitik för att stärka konjunkturen och nå inflationsmålet på sikt.
De tillfälliga effekterna från energipriser och momsförändringar förväntas ebba ut, och KPIF-inflationen bedöms nå målet först 2029.
Själv tycker jag bankerna har tagit ut förväntningar om hög inflation i förväg och därmed höjt sina utlåningsräntor för mycket. Kan också tycka att Riksbanken jobbar för sakta med räntesänkningar om målet skall nås först 2029?
Flexbliet är väl bra men gissar att det enbart är populärt med flexbilitet med att justera neråt och inte uppåt. Min poäng var snarare att nån tiondel upp eller ner som underlag för räntebeslut är totaltpoänglöst och snarare handlar om hur mätningen går till. OM man tror att hushållen behöver boosta för att konsumera mer skit så är det trenden man bör titta på.
Sen det här med deflation, det är verkligen inte så farligt som folk tror. Vi kunde gott ha det ett tag.
Det var inte så länge sen som Ingves körde minusränta med motveringen att KPI var för lågt men en eller två procentenheter. Jag tycker inte att vi ska dit igen eftersom de samhällsekomiska riskerna är för stora.
Men den större frågan är om 0,2 hit och dit menar VEM bryr sig. Som konsument ändrar du ditt beteende överhuvudtaget. Det är juH snarare kartan som är problemet här och teorin bakom som vi borde ifrågasätta.
Ja, enig i att Riksbanken borde ha lärt något av tiden med minusränta och tiden efter med hög inflation. Lite mera flexibilitet kan vara bra i en period? Jag frågade Mistral hur andra länder har det med mål för inflationen. Det blir ju också viktigt eftersom Sverige skall försöka undvika avvikande inflation samt ökning av lön för att kompensera. Det gör det ju svårt att på längre sikt konkurrera med andra länder:
Riksbanken (Sveriges centralbank) har ett inflationsmål på 2 procent för att främja prisstabilitet och ekonomisk tillväxt. Här är några centrala skäl till varför just 2 procent är ett vanligt mål för många centralbanker, inklusive Riksbanken:
Buffert mot deflation: En låg, men positiv inflation ger en säkerhetsmarginal mot deflation (fallande priser), som kan vara skadlig för ekonomin.
Prisstabilitet: En stabil, låg inflation gör det lättare för hushåll och företag att planera sina utgifter och investeringar.
Ekonomisk tillväxt: En måttlig inflation uppmuntrar konsumtion och investeringar, vilket gynnar ekonomisk tillväxt.
De flesta centralbanker i världen har ett inflationsmål på 2 procent, men det finns undantag:
USA (Federal Reserve): Har ett inflationsmål på 2 procent, men använder sig av ett flexibelt genomsnittsmål, vilket innebär att de tillfälligt kan tillåta inflation över 2 procent för att kompensera för perioder med låg inflation.
Japan (Bank of Japan): Har länge haft ett inflationsmål på 2 procent, men har under lång tid kämpat med låg inflation eller deflation.
Nya Zeeland (Reserve Bank of New Zealand): Har ett inflationsmål på 1–3 procent, med ett mittmål på 2 procent.
Australien (Reserve Bank of Australia): Har ett inflationsmål på 2–3 procent.
Detta undanröjer dock räntehöjningsspöket ett tag. Teddy fick en skön pusselbit som gör att han inte behöver höja räntan o vara i tv 50 ggr och bli kommentarad av gissande femöresekonomer på bankerna.
Han kan nu lägga upp sina handsydda italienska dojjor på skrivbordet och planera sitt nästa träningspass.
Shoka Åhman. Ja ertt geni till från bankeliten i gissning. Hon säger att räntehöjningstanken kom av sig nu..
Vilket geni. Tänk om vi var lika smarta med här. Vi hade kunnat få gissa och och synas i skitpressen 😁
Ja, så kan det bli. Tror dock inte det eftersom det påverkar så många länder negativt. Diplomatiska eller andra lösningar ges hög prioritet och sundet öppnas inom snar framtid. Kriget kan också göra att vi alla har förväntningar om prisökningar som gör att konsumtionen reduceras. Därmed blir det motsatt effekt av det vi förväntar.
Jag tror Theden sitter still i båten. Vi har bara sett början på den inflationsdrivande effekt som Hormuzsundets stängning kommer få. Allt dessutom importerad inflation eftersom det inhemska pris- och lönetrycket är lågt.
Om man anvämder realräntans nivå som mått på riksbankens gas/broms så innbär en ökande inflation att riksbanken trycker på gasen om de lämnar räntan oförändrad. Om inflationen blir hög tror jag därför att Riksbanken kommer parera delvis genom att höja räntan mindre än inflationen går upp.
Du måste logga in eller registrera dig för att svara på tråden.
