Bensons krönika i AFV…!

Kingkong glider in på scenen !

Nå…hur muslimer i Sverige röstar är väl ingen konst att lista ut…dock att SD lockar över 10% medans MP lockar 5%…

Nåväl här kan ni läsa o njuta själva…pro bono…

Riksdagsval i världskrigets skugga

Risken för en global storkonflikt ökar snabbt och bör prägla även vårt val till riksdagen. Som alltid så ska man inte lyssna på vad politiker säger utan analysera deras handlingar och incitament.

4 september

”Inför valet 2026 är det världsläget som oroar mig mycket mer än frågorna som diskuteras i valrörelsen”, skriver Peter Benson.

I den här krönikan blir det inte analys och beslutsstöd om börs och företag utan om det stundande riksdagsvalet.

RIKSDAGSVALET 2022KrönikaRösta pragmatiskt

Min generella inställning till politiska val är samma som för fyra år sedan. Om man vill göra ”rätt val” så måste man först av allt sluta jaga perfektion.

”När 10 miljoner svenskar ska välja mellan åtta riksdagspartier så är det inte ett systemfel om inget parti passar just dig perfekt. Din uppgift är inte att hitta ditt drömparti. Din uppgift är att inte välja helt fel”, skrev jag då.

Man ska helt enkelt rösta pragmatiskt.

SUCCÉ FÖR TIDÖ

SVENSK POLITIKKrönikaAnar vi tidlöst ledarskap bakom Tidöavtalet?

När Tidö-avtalet presenterades hösten 2022 så var jag en av ganska få som imponerades. Fyra år senare vill jag påstå att det var befogat. Åtminstone utifrån premissen att politik och politiker bör utvärderas efter handlingar och konsekvenser, inte vackra ord eller popularitet.

Utvärderar man Tidö-regeringen med de glasögonen så är det en rungande succé. Förvånansvärt mycket av Tidö-avtalet har genomförts och på väldigt många håll ser man också tydliga positiva effekter.

VÄRLDSLÄGET OROAR MER ÄN VALFRÅGORNA

Inget är så klart helt löst. Alla problemen från 2022 måste fortsätta hanteras. Men inför valet 2026 är det världsläget som oroar mig mycket mer än frågorna som diskuteras i valrörelsen.

ISRAEL-PALESTINA-KONFLIKTENKrönikaMåste man välja sida?

Det som hittills har liknat en upptakt till ett världskrig kan bli just det. Eller något som är illa nog för att vara det värsta som hänt oss i mannaminne. De grova dragen blev för mig övertydliga efter den 7 oktober 2023.

Terrorn mot Israel från Hamas, Iran och andra islamister (inte minst i Väst) hänger ihop med kriget i Ukraina.

Ryssland, Kina och Iran är i praktiken allierade i en större kamp mot Västvärlden. De är vår tids axelmakter och precis som på 1930-talet så stöds de av många miljoner medlöpare och nyttiga idioter inifrån Västmakterna. Västs försök att hindra Ryssland och Iran via sanktioner har visat sig ungefär lika effektivt som det polska kavalleriet 1939.

FALLSTUDIE AV UPPTAKT TILL VÄRLDSKRIG

Jag är uppriktigt orolig att vi nu befinner oss i en motsvarighet till april 1939. Då var läget följande: I spanska inbördeskriget vann fascisterna tack vare stöd från Tyskland och Italien. Kina terroriserades av Japan sedan flera år. Italien hade dessförinnan anfallit och ockuperat Etiopien. Detta oräknat Hitlers diverse maktövertaganden av Rhenlandet, Österrike och Sudet/Böhmen.

Men ännu fanns inte en enda militärallians mellan någon av de blivande axelmakterna. Den första militäralliansen ingicks först i maj 1939. Dessförinnan var det på ytan bara lösa vänskapsförbund, precis som det nu är mellan Kina, Ryssland och Iran.

Däremot fanns det på 1930-talet en rad hemliga tilläggsprotokoll. Och man måste räkna med att vi har precis samma situation idag. Det finns ju ingen formell allians mellan Ryssland, Iran eller Kina. Men allt talar för att de har långtgående hemliga överenskommelser och samarbeten. Om det stämmer så kan man lätt måla upp ett skräckscenario med några av dessa ingredienser:

Både USA, Ukraina och Israel får nästan helt slut på missilförsvar. Men Ryssland och Iran fortsätter sina attacker tills hela världen inser att Väst inte kan försvara sig.

Iran provspränger en atombomb.

Cyberattacker lamslår ett eller flera länders kritiska funktioner. Tänk två veckor utan vatten, energi eller banksystem.

Ryssar ockuperar någon liten del av Baltikum. Natos svar blir så sent och halvhjärtat att alliansen tappar all trovärdighet.

Kina inleder en begränsad blockad av Taiwan. Inte illa nog för att leda till krig men alla inser att USA ger upp Taiwan. Sedan skärps blockaden i successivt i små steg för att till slut tvinga fram en kapitulation.

Politisk splittring i USA gör att Amerika inte kan samlas till effektiva motåtgärder. EU ska vi inte ens prata om.

När kan något av detta hända? Förhoppningsvis aldrig men bristen på västligt missilförsvar efter Hormuz-fiaskot och kaoset runt Donald Trumpär “tillfälliga faktorer” som gör att risken för konflikt är extra stor det närmaste året. Om axelmakterna väntar så kan USA ha samlat sig och hunnit fylla på sin arsenal. Hur stor är risken för något av ovanstående? Kanske inte mer än säg 25% men det är illa nog. I det perspektivet ser jag tre ödesfrågor för Sverige som vi själva måste ta oss an.

Rysk aggression i vårt närområde. Det måste mötas med höjd försvarsförmåga.

Islamister och deras vänner är en växande maktfaktor i alla Västländer. Även Sverige. Det måste stoppas.

Kinesisk konkurrens som hotar att permanent avindustrialisera Väst. Utan svensk konkurrenskraft blir vi fattiga, skyddslösa och på sikt ofria.

Var står de svenska partierna i dessa frågor?

ACTIONS SPEAK LOUDER THAN WORDS

För att förstå det ska man inte läsa partiprogram eller lyssna på politikernas vackra ord. Orden har viss betydelse men de överskattas i jämförelse med analys av deras politiska handlingar och drivkrafter. För att tala börsspråk är det som skillnaden mellan att lita på ett VD-ord eller analys av operativa prestationer.

Särskilt måste man förstå incitamenten. Vad ska S och V göra för att få fler väljare? Ett lätt svar är att se till att Sverige har en fortsatt mycket stor anhöriginvandring från muslimska länder eftersom dessa till 80% röstar på S eller V.

Det incitamentet är en realitet även om det inte är vad Magdalena Anderssonsäger till sina medelklassväljare. Nästa bedömningsgrund är politisk handling.

Tabellen nedan visar min bedömning av var de politiska partierna står i ovanstående tre ödesfrågor. Detta enbart baserat på deras politiska handlingar och uppenbara incitament. Jag försöker alltså bortse helt från deras retorik, som ofta låter väldigt annorlunda.

Man kan diskutera enskildheter men min slutsats är enkel: Med en S-regering går det inte att se en majoritet för den politik som behövs i orostider. Som höjer vår försvarsförmåga, hindrar islamismens spridning eller värnar svensk konkurrenskraft.

Centerpartiets fantasier om “mittenpolitik” kan avfärdas eftersom det är matematiskt omöjligt i ett regeringsunderlag där både V och MP är nödvändiga delar. Då återstår Tidö-partierna. Jag lutar åt att för första gången i mitt liv rösta på Liberalerna. En pragmatisk stödröst alltså.

METTE FREDERIKSEN SPRIDER INGEN STÄMNING AV “HYGGE”

Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen höll ett anförande i Folketinget härom veckan.

Efter att ha pekat ut Ryssland som Danmarks stora externa fiende så sa hon:

“Problemet är ju att en stor fiende har börjat växa upp inifrån, och det är utlänningar som kommit till Europa. Det är Hamasanhängare, det är folk som begår terror mot europeiska samhällen, det är folk som inte erkänner våra grundläggande europeiska värden, det är folk som sympatiserar med några av de allra mörkaste krafterna i den här världen. Så Europa är hotat. Problemet är att vi både är hotade utifrån och nu inifrån. // Det är på grund av folk med islamisk bakgrund, som inte vill ha det öppna, fria europeiska samhället, dessvärre.”

Det är stark tobak och förmodligen ingenting som hennes “partikamrat” Magdalena Andersson skulle vilja eller våga säga. Andersson har nämligen inte råd att alienera viktiga väljargrupper inom S, V och MP som vill att Västvärlden, inklusive Sverige, ska förlora.