Belt and Road Initiative är Kinas globala infrastruktur- och investeringsstrategi, lanserad 2013 av president Xi Jinping. Initiativet består av två delar: det landbaserade Silk Road Economic Belt och den maritima 21st Century Maritime Silk Road. Syftet är att förbättra handel, transport och energi-infrastruktur mellan Asien, Europa, Afrika och Latinamerika.
Mer än 150 länder har anslutit sig genom olika samarbetsavtal. Projekten omfattar vägar, järnvägar, hamnar, pipelines och digital infrastruktur. Finansieringen sker främst via kinesiska statliga banker och fonder.
Kritiker menar att satsningen leder till ökad skuldsättning hos mottagarländerna, bristande transparens och att Kina får ett starkare geopolitiskt inflytande. Samtidigt är det det största globala utvecklingsinitiativet i modern tid och ett centralt verktyg i Kinas strategi för ekonomisk och politisk expansion.
I decennier har västvärlden, ofta styrd av globala aktörer som George Soros och hans nätverk, erbjudit ”hjälp” till fattiga länder men alltid med politiska krav: demokratiska reformer, öppna marknader för västliga företag och sociala program som gynnar deras egen agenda. Resultatet har ofta blivit beroende och svagare nationell suveränitet. Kina går in på ett helt annat sätt. Genom Belt and Road Initiative satsar man på hård infrastruktur vägar, järnvägar, hamnar, energi och digitala nät. För länder i Afrika, Asien och Latinamerika är detta konkret utveckling, inte ideologiska påtryckningar. Där väst erbjuder lån med villkor om att följa deras politiska modell, erbjuder Kina investeringar för att bygga ekonomisk styrka. Det är därför Kina får gehör i det globala syd: de uppfattas som pragmatiska byggare, medan väst ses som moraliserande och kontrollerande. Men det finns risker skuldfällor och långsiktigt beroende och här måste varje land vara vaksamt. Frågan är dock enkel: vill man ha västliga fonder som dikterar inrikespolitiken, eller kinesiska maskiner som bygger vägar.........
Du måste logga in eller registrera dig för att svara på tråden.
