Chang’e-6-missionen, som lyfte i maj 2024, visade tydligt att Kina nu driver den globala rymdkapplöpningen genom avancerade autonoma och AI-baserade lösningar. Det blev det första uppdraget i historien som både landade på och återförde prover från månens baksida
en miljö där traditionell markstyrning är omöjlig och där full autonomi är ett tekniskt krav. För att hantera den totala avsaknaden av direkt kommunikation med jorden använde Kina reläsatelliten Queqiao-2 i halo-bana runt L2-punkten. Detta gav stabil kommunikation, men den kritiska styrningen utfördes av landarens egna AI-system. Landningssekvensen integrerade flerlagers laser-LIDAR, optisk navigering och realtidsbaserad terrängklassificering för att autonomt välja en säker landningszon i det komplexa South Pole Aitken-landskapet. Efter provtagningen genomförde AI-systemen en helt autonom tvåstegs uppstigning från månens baksida. Ascent-modulen genomförde därefter en automatisk rendezvous och dockning med omloppsmodulen en av de mest komplexa manövrerna i rymdfart, utförd utan direkt markkontroll. Sensorfusion mellan radar, laser, bildigenkänning och prediktiv positionsberäkning gav millimeterprecision vid dockningen. När provkapseln hade överförts till returmodulen beräknade den ombordvarande navigations-AI:n optimal återfärdsbana till jorden. Den avslutande återinträdessekvensen använde en autonom skip-entry-profil för att styra värmebelastning och landningspunkt. Kapseln landade säkert med 1 935,3 gram månmaterial de första proverna någonsin hämtade från månens baksida. Genom detta uppdrag demonstrerade Kina en avancerad, fullstackad autonom rymdoperation: AI-styrd landning, AI-styrd månuppstigning, AI-baserad dockning, adaptiv navigering och självgående provåterföring. Chang’e-6 etablerar därmed Kina som den ledande kraften i den teknologiskt drivna rymdkapplöpningen.
Jag får verkligen hoppas på att vi fortfarande skickar bistånd till Kina så att vi får bidraga till deras tekniska utveckling.
Tiangong är en modulär rymdstation i låg omloppsbana på cirka 380 400 kilometers höjd med en inklination på 41-42 grader. Den väger ungefär 66 ton i nuvarande form och kan nå omkring 100 ton när den är fullt utbyggd. Stationen består av tre huvudmoduler: kärnmodulen Tianhe, som hanterar kontroll, livsuppehåll och navigation, samt laboratoriemodulerna Wentian och Mengtian. Planer finns även för ytterligare moduler och det stora rymdteleskopet Xuntian. Varje modul är cirka 16- 18 meter lång, och hela stationen når en total längd på omkring 35-40 meter. Solpanelerna täcker upp till cirka 160 kvadratmeter och genererar 20-25 kW effekt. Tiangong kan som mest husera sex astronauter vid överlämning, men normalläget är tre personer under långvariga uppdrag som vanligtvis varar ungefär 180 dagar. Stationen har fler än fyra dockningsportar för både lastfarkoster som Tianzhou och bemannade farkoster som Shenzhou. De tekniska systemen omfattar delvis regenerativt livsuppehåll med återvinning av vatten och luft, interna manövreringsmotorer i kombination med externa lastfarkoster för banjustering, kommunikationssystem på Ka-band med markstationer och Beidou-länk, samt en stor manipulatorarm på Wentian-modulen liknande Canadarm. Kostnadsmässigt uppskattas Tiangong ha kostat omkring 8-10 miljarder dollar att utveckla och bygga. Den hålls billig genom kostnadseffektiva bärraketer i Long March-serien, modulär konstruktion som reducerar produktionskostnader och ett statligt integrerat program som minskar overhead. Som jämförelse kostade ISS mellan 100 och 150 miljarder dollar och är den dyraste rymdstationen i historien, medan den ryska Mir-stationen kostade cirka 4,2 miljarder dollar men hade betydligt lägre kapacitet och kortare livslängd. Sammantaget framstår Tiangong som avsevärt billigare än ISS både att bygga och driva, och är den mest kostnadseffektiva moderna rymdstationen i drift idag.
Kina förbereder uppskjutningen av det obemannade rymdfarkosten Shenzhou XXII, som ska leverera förnödenheter och utrustning till rymdstationen Tiangong. Farkosten skulle egentligen användas för en bemannad flygning 2026, men används nu som reservfarkost eftersom Shenzhou XXI fick användas för att hämta hem Shenzhou XX-besättningen. Skälet var små sprickor i Shenzhou XX:s fönster, troligen orsakade av rymdskräp.
De tre astronauterna i Shenzhou XX kom tillbaka till jorden efter 204 dagar i rymden ett nytt kinesiskt rekord. De är nu i medicinsk karantän. Fyra möss som vistades nästan två veckor på Tiangong återvände samtidigt och ska nu analyseras av forskare för att studera fysiologiska effekter av rymdmiljö. Även andra biologiska prover och forskningsmaterial har överlämnats till forskarteam för vidare analys.
Du måste logga in eller registrera dig för att svara på tråden.
